Efter att jag skrivit föregående inlägg kom jag på att det ju var en grej jag ville skriva om och fråga er om innan jag tar paus. Så jag tar det nu då.

Det kanske framstår som att jag är stark som tagit mig igenom en svår sjukdom. Men riktigt så enkelt är det inte. Jag har kommit en bit på vägen men jag är långt ifrån framme. Vägen jag går är slingrig och snårig, backar upp och ner, stenar och stockar att klättra över. Och ibland tappar jag fotfästet lite och irrar bort mig själv.

Innan jag började träna hade jag en period då jag åt dåligt, på oregelbundna tider, mycket godis, en del alkohol. Jag var konstant stressad, motionerade inte och åt en medicin vars biverkan var viktuppgång. Summan summarum av det var att jag gick upp i vikt väldigt fort. Huvudet hann inte riktigt med i svängarna. Jag behövde ju förvisso gå upp lite men det hade ju varit bättre om jag gjort det genom bra mat och träning. Det var ingen muskelmassa jag la på mig eftersom jag inte tränade utan det mesta satte sig på mage och lår. Tillslut hade jag ett midjemått som var långt över vad som anses normalt och hälsosamt. Så för att komma till rätta med det började jag åter igen fundera på vad jag stoppade i mig. Målet var inte att siffran på vågen skulle ändras utan jag ville forma om kroppen. Bli mer muskulös och mindre slapp.

Jag har också haft väldiga problem med min mage, den har varit svullen och gjort ont och periodvis har jag sett gravid ut. Jag har gjort tester för att se vad de kan vara men inget svar. Jag började dock misstänka att jag är känslig mot gluten. Så sedan i sommras har jag lagt om kosten en del och uteslutit en hel del saker.

En annan sak som påverkat mig är allt dietsnack som man hittar i tidningar och på bloggar. Jag trodde jag var tillräckligt stark för att stå emot allt sånt och inte ta åt mig. Men i det avseendet är jag rätt svag, troligtvis på grund av min bakgrund. Jag har tagit åt mig saker som jag egentligen vet inte är särskillt bra.

Lägger man ihop allt detta och ytterligare några orsaker som är alltför privata att skriva om så ser jag att jag tappat vikt. Även muskler. Vilket ju inte var meningen. Så nu befinner jag mig i en situation då jag behöver gå upp lite i vikt igen. Denna gång skulle jag dock vilja göra det på ett sunt sätt, genom bra mat och träning. Ingen alkohol, mindre stress. Jag vill bygga upp min kropp och bli stark igen för just nu är jag rätt svag i flera bemärkelser.

Hur ska jag göra detta? Det är här ni kommer in i bilden. Jag behöver alla era goda råd. Jag vet att ni har många egna erfarenheter och vill ni dela med er av dem vore jag så tacksam.

”Vill du vandra förändringes väg måste du har självinsiktens stövlar på”.

Detta hörde jag på ett tv-program häromdagen och det är verkligen sant. Man måste veta vad man har att jobba med för att en förrändring ska komma till.

Jag har funderart ett tag nu och insett att jag behöver en time out. Jag behöver sätta mig på avbytarbänken och vila ett tag, snacka lite med coachen om det kommande spelupplägget och titta på de andra spelarna som springer benen av sig.

Vad jag svammlar om är att jag kommit till den insikten att jag behöver ta en paus från den här bloggen. Jag känner inte riktigt att jag kan leva upp till de intentioner jag hade med bloggen. Jag vill skriva inlägg som ger eftertanke och innehåller substans. På senaste tiden har det dock mest blivit halvhjärtatde och innehållslösa inlägg från min sida. Varför? Ja det är ju ingen tidsfråga för tid det har jag en del, det handlar mer om brist på energi och att jag haft mycket andra tankar som snurrat i huvudet.

Kanske blir det bara en blogg paus, kanske blir det ett avslut. Kanske väljer jag att starta en ny blogg- allt det får tiden utvisa.

Men jag kommer att fortsätta läsa era bloggar för det är bland det bästa jag vet

Ja idag känns det som jag har en kota borta i ryggen. Det sjuka är att det inte bara känns så utan det ser även ut så om jag böjer mig fram så att man ser kotorna. Vart har den tagit vägen? Usch jag mår dåligt bara jag tänker på det.

Det har varit en skitdag på många sätt. Vill helst bara gå och lägga mig men det är lite tidigt för det. Ingen träning blev det idag heller. Vet att jag skulle mått mycket bättre om jag tagit mig för det men idag var det något i mig som satte stopp. Lat? Nja kanske. Trött? Lite. Inte särskillt träningsugen? Troligtvis.

Jag och min kropp är inte i symbios. Kan iof inte minnas sist vi var det, men just nu känns det mer fel än vanligt.

Fick till ett hyffsat träningspass idag med. Trodde kroppen skulle strejka efter gårdagens mördarpass men den vill/orkade visst mer Blev en del cardio och sen gav jag mig på chins och Dips. Det är lite av en favorit just nu, jag gillar rörelserna och den kontakt man kan få. Tack och lov finns det chins/dips maskin på IKSU för jag kan inte köra vanliga. Målsättningen är ju att en dag kunna det men just nu ligger jag ganska så långt ifrån. Jag kör rätt lätt i dess övningar och koncentrera mig på att få in tekniken, känslan och kontakten.

Nu ska jag skriva om något som säkert kommer väcka spridda reaktioner och olika åsikter. Jag räknar med en del mothugg, men jag vill som jag skrivit förut vara ärlig och faktiskt skriva om sådant jag funderat på. Jag vill inte trycka undan mina tankar bara för att jag är rädd att någon inte ska hålla med mig. Vi människor har alltid olika åsikter om saker och jag tycker man ska kunna föra en diskussion även om svåra ämnen.

Det jag funderat på handlar om tidningen BODYs kalender som fanns med i det senaste nummret. Svårt att förklara för er som inte sett den, men det är en kalender med Fitness tjejer i rätt utmanande ställningar. Jag brukar köpa Body för att jag tycker man oftast får bra träningstips där och de skriver en del om forskning mm. Men när jag såg kalendern man fick med månadens nummer då blev jag lite skeptisk och några frågor dök upp i mitt huvud.

Vad är det egentligen för skillnad på en sån här kalender och utviksbilder i herrtidningar så som SLITZ ? Den enda skillnanden jag kan se är att alla i BODY kalendern är överdrivet bruna och att det i SLITZ är lite mer fokus på tuttarna. Men annars; lite kläder, utmanande ställningar…ja jag ser en hel del likheter.

Det är något sexistiskt över det hela. Varför har man tex bara kvinnor i kalendern och inga män?

Vissa gånger får man till pass som man känner sig lite extra tacksam för. Idag var var en sån gång. Efter 2 dagars vila kände jag mig sugen på att träna, men var rätt seg och det tog emot att ta sig iväg till gymmet. Jag satt en stund i bilen och funderade på om jag skulle ta en till vilodag, sen tog jag mitt förnuft till fånga och insåg att jag bara var fånig som funderade så mycket. Ibland ska man helt enkelt inte känna efter för mycket utan bara görat. Bara köra på. Tänkte jag skulle ge det en halvtimmer iaf. Sen gick jag in och tränade drygt 2 tinmmar. Så himla skönt!

Här har ni en karta över IKSU: Det är som sagt sjukt stort ( 2000 kvm) och det är lätt man går vilse. Vid varje terminsstart brukar de anordna ”Guidade turer” för nya medlemmar som vill lära sig hitta i byggnaden, ha ha